Vill ge dig en saga som slutar väl, en hjälpande hand i alla väder som håller dig hårt genom hatets vågor. Men sömmar brister och de vackraste drömmar bryts till verkliga sorgespel. Och tonerna du brukar sjunga blir till sorgsna visor om brutna löften. Och alla geléhjärtan blir till giftiga cigaretter i min mungipa. En dramatisk förändring som tvingar mig ner i den mörkaste plats du kan nå i dig själv.

På golvet ligger jag inlindad i en smärta som vägrar försvinna. Har förgiftat mig själv med tonvis av treo, som i ett desperat försök att mörda lidandet. Spyr tonvis med tårar och läpparna darrar som om de drabbats av ett epilepsianfall. Och bilder av ditt leende har etsat sig fast i min hjärna, men dina förr så varma armar kyler mig. Jag förfryser och du, försvinner ut i en värld av idioter.